|
|
|
Köpmanholmen
|
|
|
|
e-Bok
|
|
Vad
|
|
Sommaren 2009 kom flyttlasset till Köpmanholmen. Vi
flyttade in i samma hus som vi bodde i 1984-1988. Nu
fick man en känsla av att cirkeln är sluten det var
26 år sedan lämnade detta hus. Jag hade genom
kontakter i Stockholm lite konstruktions uppdrag,
samt att jag började åka runt lite och sålde
smörjmedel och kemisk-tekniska produkter igen. Jag
besökte ett företag i stan och lyckades få in en fot
där Jag hjälpe dom med att rita hela deras
produktsortiment och en hel del om- och
nykonstruktion. Mycket tid gick åt till att skaffa
nya kunder. Men vi hann att vara ute och träffa
människor på stan. Min mamma hamnade på demens
boende 2004 på Eken men flyttades sedan till
Blomsterängen och pappa hamnade på samma boende 2006
som mamma. Vården på boendet var under all kritik.
P.g.a personalbrist så drogade dom ner brukarna,
mamma låste dom fast i en rullstol och pappa blev i
princip avrättad inom 3 månader. Han blev vimsig av
all medicin och föll och bröt revbenen, sedan när
dom var läkta så föll han igen och bröt dom igen. Då
sade systern att nu är det ute med pappa. Nu gav dom
han morfin i fyra dagar sedan var han borta. Frugan
och jag visste inte mycket av hur saker och ting
fungerar. Palliativ vård, som det så fint heter är
inget annat än en modern variant av ättestupan. Vi
hade en annan erfarenhet när en god vän blev
uttorkad på hemmet i Brandbergen så sade sköterskan
efter han kommit tillbaka från Södersjukhuset att
detta var första och sista gången vi skickar iväg
honom, nästa gång får han dö. Han blev för övrigt
inte kvar där länge. Vi var några där och spelade
och sjöng gamla kristna sånger en dag. Han som var
lam numera, slet undan täcket och fick bena över
sängkanten. Frugan fick då att han skulle få gå in i
det förlovade landet. Han gick hem strax efteråt.
|
|
Julfest på
hemmet
En gång när min bror och jag blev inbjuden på
hemmets julfest, så satt mamma i en rullstol helt
neddrogad. En personal försökte ge mamma en
pepparkaka hon sa - ta en pepparkaka du också så du
blir glad. Hon försökte mata mamma med en
pepparkaka, men mamma reagerade inte. Efteråt så
sade föreståndaren till oss. Det var roligt att ni
kunde vara med på julfesten. Brorsan svarade då att
det hade varit kul om mamma också fått vara med. Hon
var ju helt borta av droger. Denna erfarenhet
medförde att frugan ville göra nåt åt situationen.
|
|
Rycka folk ur djävulens käftar
Vi började gå på
stan, mest för att få en promenad, men ofta så kom
det någon i våran väg som hade något behov som Gud
kunde uppfylla. En gång när vi var på stan så
träffade vi på en från a-laget vi pratade med en
del. Sedan sa han att han måste gå till bankomaten
och kolla saldot. Eftersom han dröjde och inte kom
tillbaka så ringde vi honom och kollade, Han a att
han hade träffat på en gammal kompis. Vi tänkte då
att han träffat på en six-pack. Vi bestämde oss för
att åka hem, så vi gick vägen förbi pingstkyrkan ner
till parkeringen där vi hade bilen. När vi passerade
pingstkyrkan så såg vi två personer sitta nere vid
lusthuset, som låg ite snett emellan pingstkyrkan
och EFS. Vi gick ner dit och såg då att det var han
vi träffade tidigare plus en annan kille. Det var
här som många från s-laget satt och pimplade öl, det
kunde ibland vara uppemot 12-15 st personer där. Jag
sa till den andre killem som satt där, -du är ny
här, jag har inte sett dig tidigare. Nej jag är inte
ny ”Kalle” och jag är gamla kompisar jag har varit
borta ett längre tag och just kommit tillbaka. - och
vilka är ni? Frågade han. Bara för att dom satt och
pimplade öl, så tänkte jag provocera lite. Vi är ett
kristet par från Köpmanholmen som är ute och rycker
folk ut ur djävulens käftar, sade jag. Reaktionen
blev omedelbar. Han sa - då måste ni hjälpa mig,
djävulen är ute efter mig. Vi pratade mycket med
honom och det var inga trevliga saker han berättade
för oss. Nu började en tid då vi träffade honom och
även hans bekanta vi satt ofta och pratade,
predikade och bad för många speciellt där vid
lusthuset (tot. så var det ca: 70st vi träffade
under de 3 somrarna vi gick på stan med
Jesusjackorna ) Vi hade den sommaren köpt varsin sk
”Jesus jacka” det var en svart kort sommarjacka som
vi låtit brodera namnet ”JESUS” över hela ryggtavlan
i limegrönt.
Dessa jackor gjorde så
att vi verkligen märktes. Många bara stannade till
och bara gapade. Andra kom fram och pratade vi fick
be för många. Men även en del påhopp.
|
|
En märklig dröm
En natt drömde
frugan och jag samma dröm. Det var medans det var
mycket angrepp på frugan och hennes position i SD.
Det var frugan som började drömmen med att vi var
uppe i övre salen i gamla kommunhuset i Bjästa. Hon
skulle hålla ett politiskt möte där och då kom det
ett gäng som hon välkomnande och dom satte sig
längre bak på sidan. Plötsligt blev dom stimmiga och
skulle angripa frugan En av dom lade ut en spark
rakt ut i luften och skulle sparka henne i huvudet.
Frugan fick ett ord ”dom ger sig inte förrän dom bär
ut henne död”. Vi flydde och när vi kommit halvvägs
utför trappen, så vaknade frugan och väckte mig, hon
berättade för mig om sin dröm. När vi somnade om så
började jag drömma, jag tog vid mitt i trappen där
vi mötte två personer som får oss att stanna till.
Den ena sträcker fram sin hand och får tag i en SD
knapp som jag hade på tröjan och ropar samtidig
neråt ”Dom kommer från SD” Samtidigt hör jag från
undre våningen en massa folk. De lät som ett gäng
högvarviga motorcyklar. När jag kommer ner så sitter
dom runt ett runt bord och stirrar aggressivt upp
emot mig. Jag lyfte handen som ett stopptecken och
sa, - nu ska vi ta det lugnt här..... Så här är det.
Jag sade till dom - när jag var i er ålder så var
det så att….. och det är likadant idag. Jag pratade
vidare med dom, jag vet inte vad det var jag sade,
men dom lyssnade verkligen och var tydligen
intresserade av vad jag sade. Under tiden hade det
samlats massor av folk runt bordet. Tydligen hade
jag predikat om Jesus för de flesta som stod där
runt bordet, gav sina liv till Jesus efteråt.
|
|
Sök
först Guds rike
En
förmiddag drog jag iväg ner mot Ullånger och hade
egentligen inget fokus på att sälja. Gjorde ett par
snabba besök. Sedan blev jag kvar minst 1 1/2 timme
på ett snickeri. Vi pratade om Jesus mest hela
tiden. Sedan åkte jag vidare ner till Träsk och gick
in på ett annat snickeri där, blev kvar där i minst
2 timmar och pratade mest om Jesus, det hela slutade
med att vi böjde knä tillsammans alla tre och bad
till Gud. När jag sedan kom hem hade jag varit ute
ca:5 timmar och sålt bra mycket mer än vad jag
brukar. Det står ju skrivet. Söken först Guds rike,
så skall allt det andra tillfalla eder. Av de 5
timmarna jag var ute så vittnade jag i 3 1/2 plus
att jag körde kanske 8-10 mil. Så det var han som
hade skött om affärerna.
|
Slutade gå till
kyrkorna.
Ungefär år 2012-13 slutade vi att besöka kyrkorna
här i stan. Egentligen har det funnits skäl till att
göra det långt tidigare. Sista gången vi besökte
kyrkan i Svedjeholmen så hade dom bönemötet nere i
ett rum i anslutning till kyrksalen. Där bad dom att
Gud skulle sända alkoholister och knarkare till
kyrkan. Då tänkte jag tillbaka på förra gången de
gjorde det. Jag reste mig upp från stolen och
frågade. - Hur hade ni tänkt då? Då svarade en kille
- Ni känner ju många, ni kan ju ta hit dom. - Ja,
men vi har ju inte nåt förtroende för er. Inte kan
väl vi ta hit dom och få deras blod över våra
huvuden sade jag. Då reste sig pastorn sig upp och
lämnade mötet. Senare skickade jag sms och Mail till
honom , men han svarade inte. Ett tag senare
träffade jag på en bönecellsledare, jag sade till
honom - Detta är ju sjukt, han måste ju kunna ta en
diskussion om alkoholisterna i staden. Denne kille
ordade då en ”medling” Frugan och jag skulle då få
träffa pastorsparet. Då sade frugan - detta är ju
förnedrande att vi skulle få prata med dom under en
sk. medling. Detta beteende blev droppen. Vi
skuddade av oss stoftet från våra fötter och gick
därifrån. Vi har upplevt så mycket ända sedan 1991
så det finns inget som kan få oss att besöka någon
kyrka mer. Herren bor inte i byggnader byggda med
händer, utan han bor i hjärtan som ödmjukar sig och
vänder sig till honom. Vi har alltid varit en nagel
i ögat som t.ex.
:: Jag var på en lunch för kristna företagare. Då
tänkte jag att här kanske man kan skoja lite. Så jag
sa - Det är speciellt viktigt för oss som är kristna
företagare, att inte äta vid onda andars bord.
Resultatet blev att dom frös ut mig.
:: var på bönecell och då ville dom att vi skulle be
för en kvinna. Jag undrade då vem hon var. Hon är
pastorsfru fick jag till svar. Jag tänkte att är man
det så är man uppe i ordet mer än normalt. Jag sade
då att vi har ju ett problem här som är mycket
större. Det ekumeniska samarbetet i stan drar ner
menigheten så att det Jesus gjorde på korset
förhindras att verka. Då ställer sig alla på mötet
upp och nästan skriker att jag är en idiot. Lämnade
sällskapet.
:: vid ett annat tillfälle sa en kvinna - Nu har vi
bett för dig och du säger själv att dom bett för dig
på livets ord, då är det ditt eget fel.
:: många gånger man pratat med någon efter ett möte
så har dom tittat över ens axel efter nåt mera
intressant.
:: allt ont kommer från Disney blev det sagt. När vi
satte på en kristen barnvideo på en julfest så kom
någon och bytte ut videon till en med Djungelboken.
:: har försökt att ta upp en diskussion ang.
frimurarna, men blivit nedtystad av pastorn
:: upplyst om hinduisk yoga i Arnäs kyrka, blev då
beskylld av pastor för att ljuga.
:: man avlidit av hjärtinfarkt i samband med
väckelsemöte. Var var Jesus då
:: blivit raderad från telefonlista i samband med
böneceller.
:: träffat personer från kyrkan som blivit varnad
för att ha med oss att göra
:: lyssnat på flera bönecell predikningar där dom
vränger till orden och så slutar det med en gärning
:: när vi vittnade om vad Gud gjort i en specifik
familj, blev svaret ja, men dom bor ju bredvid där
vi har bönecell och vi har sett att dom beter sig
konstigt. Dom hade tydligen inte tänkt på att man
kan ju t.ex. sträcka ut en hand.
:: Träffar man någon på stan, så säger dom ”Gå hem
och ha det bra och kom på möte på söndag. Vad ska
man på mötet att göra när det inte finns någon som
har tid att prata med dig.
Ja detta. Är bara ett litet skrap på ytan. Fastän
man lämnar kyrkan så behöver man inte kasta ut
barnet med badvattnet. Snarare tvärtom. En gång när
vi i en de tidigare åren lämnade församlingen. Så
var vi ute och åkte med Amazonen, så plötsligt var
vi uppe i Bredbyn. Vi såg ett mötestält på en äng i
utkanten av byn, med några bilar utanför. Vi svängde
in för att kolla vad det var. Vi satte oss längst
bak i tältet och efter en stund så sa predikanten
som var från Alfta nere i Hälsingland. Ni där längst
bak, ja just ni. Herren säger att ni är på rätt väg.
Nu blev det en stunds tystnad Jaaa, det är bara att
gå på. Det var ju ganska uppmuntrande. Vi har
pratats vid många gånger sedan per telefon. Efter
1/2 år så började vi gå till kyrkan igen. Det vi kan
konstatera är att vi fått både träffa och vittna för
bra många fler människor när vi är själva än när man
är med i nåt sammanhang. Det finns så mycket mörker
som kommer in i kyrkorna både för att få anseende
och inte minst att kontrollera verksamheten. Det
finns så många exempel på hur en brinnande
församling växt fram, men efter en tid så kommer det
in personer med pengar och får mer och mer kontroll
över verksamheten. Så var det även för oss när vi
började med öppethus och tisdagsbön i Masmo. Då
skickade Karisma Center en spion för att kolla vad
vi höll på med. Sven Almqvist en av pastorerna hade
senare synpunkter på det, fast vi hade ännu mer
synpunkter på vad dom höll på med. Dom manipulerade
med församlingens känslor, började mötena med en
lugnare sång sedan en med mer smörjelse och stegrade
tills stämningen var hög. Då samlade man in
kollekten. Denna metod pratade dom öppet om på en
lovsångs kurs som vi gick på där. Vidare på en
predikan sade Mattias Lekardahl på ett möte. ”Det
finns en företagare här, Gud säger att du ska skänka
100,000:- annars kommer inte Gud att välsigna ditt
företag” Vi gick genast ut då. Ren skär
manipulation, skulle jag vilja säga.
|
|
Konstruerade i drömmen
När jag var och
besökte en firma och visade våra kem produkter, så
omtalade jag för mannen att jag även konstruerar i
3-D. Då visade det sig att han hade ett behov av en
avrullningsställning till en skärmaskin. Vi
diskuterade igenom en lösning och funktion. När vi
var överens så gav han mig order på en nyckelfärdig
lösning. Samma natt så hade jag världens dröm. Jag
kröp på knäna runt en avrullningsställning och jag
studerade varje liten detalj. När jag vaknade på
morgonen så var hela konstruktionen klar och det var
bara att sätta sig ner och rita upp konstruktion.
Köpte material och lite svetsjobb av en svetsfirma i
stan. Fick ihop ställningen ganska fort och
levererade den till stor belåtenhet för företagaren.
|
|
Missbruksproblem
Under den tid vi
gick på stan med våra sk. Jesusjackor så fick vig
ganska bra insyn i kommunens insatser bland
drogmissbrukande. Jag måste bara säga att mycket är
en verksamhet. Vi hade speciellt mycket kontakt med
en kille. Han ägde ett hus i Domsjö som han inte
klarade av att sköta om pga sitt missbruk. Huset var
fuktskadat och fullt med myror , så han bodde i en
husvagn som han parkerat på parkeringen utanför
firmaparkeringen. Han som ägde firman hade nog med
egna problem så det hela blev för mycket för honom.
Då tog han helt sonika husvagnen och körde in den
till stan och parkerade den utanför socialkontoret.
Varvid kommunen löste problemet med att bötfälla
husvagnen. Husvagnens ägare var vid detta läge
inlagd på psykiatrin. Husvagnen transporterades
sedermera ner till gatukontorets område i bjästa. Nu
blev det så att denna kille hamnade i Måvikens
behandlingshem, när det sedan kom fram att ingen
ville betala för vistelsen så körde personalen honom
till Ullånger och dimper av honom där fastän han nu
var tom utan husvagnen som var inlåst i bjästa
Efter många om och men så fick han ett boende i
Själevad i kommunens hus. Där blev han misshandlad
av grannen och han for då iväg till en annan
alkoholist. Nästa var att kommunen skickade honom
upp till Vännäs roller hem utan personal. Det var en
gubbe som kom med en matlåda två gånger per dag. Det
var sådan andligverksamhet där på nätterna så han
flydde därifrån. Nu kom en tid när det stukade
mindre med kommunen. Långt senare så hamnade han på
Måviken i 5 månader men det värsta var att när han
kom därifrån så blev han av släppt på torget en
lördag mitt i semestertider. Sen var han igång igen.
Detta anser jag vara 0 % verkningsgrad på satsade
pengar. Tyvärr så löser sig problemen när brukarna
går bort. Men det fylls alltid på med nya objekt.
|
|
Var frimodig och oförfärad !
Josa 1;9.
Se, jag har bjudit dig att vara frimodig och
oförfärad; så var nu icke förskräckt eller försagd.
Ty HERREN, din Gud, är med dig
i allt vad du företager dig.»
Det är inte alltid så lätt att vara det, när trycket
från alla andra är stort. Vi var på onsdagsbön vid
samma tid som Ulf Ekman konverterade till
katolisismen. (Det är så mycket inom katolisismen
som inte stämmer överens med ren sann biblisk
kristendom bl.a helgon- och mariatillbedjan), Då
skulle vi välsigna han och hans fortsatta framtid på
Guds väg. Detta gjorde att det bara vred sig om i
anden på mig. Vid bönen var det en kvinna som bad ut
nåt om att vi inte skulle börja kasta sten. Fick då
till mig att jag ställer inte upp på att kasta en
sten. Utan jag skulle vilja kasta en klippa, Jesus
Kristus. Men jag tappade min frimodighet p.g.a
trycket, lokalen var ju halvfull och stämningen var
hög, dom som var där gillade verkligen att välsigna
Ulf på Guds väg. Hade man sagt något så hade väl dom
kastat ut en från mötet så det var nog bäst just då.
Vid ett annat tillfälle så var det bön tillsamans
med stadens pastorer. Då var det en pingstpastor som
profeterade att det är någon här som bär på en sorg
i sitt hjärta, men det är ingen som har dött, utan
det handlar om kristikropp. Jag gjorde mig tillkänna
och gick sedan fran till honom och sa att det var
jag han profeterade om.
|
|
Brinnande pilar
Våra dotters man bad
för mig vid ett tillfälle. Det han fick se var en
mantel av tjock läderhud som var full med märken
från pilar. Det fanns även en del pilar som
fortfarande satt fast i manteln, varav några t.o.m
var brinnande. Detta förklarar en hel del av att vi
dessa 30-år har vi befunnits i en krigszon. När jag
summerar så måste jag säga att jag är väldigt
TACKSAM att Jesus plockade mig en dag för 30 år
sedan Han har visat mig att man alltid kan lita på
Honom. Om han idag skulle säga till mig att gå ett
varv till på vägen, så skulle jag säga NEJ TACK
Mycket strid har det varit, men varje gång det varit
något så har han varit med och banat vägen för oss.
Vi har fått se det mesta.
|
|
Tog livet av katten
Det värsta angrepp på
oss var när grannen tog livet av våran katt. När jag
låg på lassarettet efter att blivit förgiftad, hade
grannen pratat med frugan om att vi kunde ju ha
katten uppe i Bjästa hos våran flicka till vintern,
för att katter ska inte vara ute då det är kallt.
När jag kom hem så kom grannen för att prata. Jag
saa åt henne direkt att hon inte kunde komma och
bestämma hur vi sköter våran katt. " Det var den
grannsämjan det, sade hon och gick. Två veckor
senare kom hon bärande med katten som var väldigt
dålig. Vi tog in henne och bad för henne, men hon
gick direkt och ställde sig vid dörren. Vi släppte
ut katten som inte kom tillbaka. En annan granne
hittade katten död i krondiket. Efter att funderat,
läst och pratat med folk som jobbar med djur, har
jag kommit fram till att det var grannen som
förgiftat katten. Eftersom att katter går och gömmer
sig när dom ska föda eller är sjuk. Om nu katten
mådde dåligt så fanns det knappast någon anledning
att katten skulle söka upp grannen. Alltså måste
katten varit hos grannen när hon blev sjuk
(förgiftad). När vi släppte ut katten så drog hon
sig undan som är helt normalt beteende hos katter.
|
|
Släkten är värst
Jesus är hörnstenen
som förkastades av byggningsmännen. Det som kanske
är mest märkligt är att de ifrån din egen familj
reagerar mest emot att du blivit frrälst. Så var det
även i våran familj. När frugan berättade att hon
tänkte följa Jesus, så reagerade jag ganska
kraftigt, men jag höll det inom mig själv mest.
Däremot så blev reaktionen bland mina syskon och
deras familjer. Min bror har sagt att det finns
ingen Gud för att han tror inte att han finns. Det
innebär att Guds existens är helt beroende på om han
tror eller inte. Om min bror skulle bli frälst, så
då måste Gud finnas trots att han inte finns. Min
Älsta syster som gått bort, blev vid ett
tillfälle enormt fnysande mot de "Kristna" Två av
hennes barn har både kränkt och satt sig som dommare
över våra liv som kristna. Den ene hade uttryckt sig
på facebook till våran yngsta dotter "Det verkar ju
gått bra för dig trots att din far är kristen". Jag
skrev ett SMS till honom att -Om du är intresserad
av mitt kristna liv, så är det väl bättre att du
pratar med mig istället för att lyssna på hörsägen".
Senare ringde han mig och kränkte mig oerhört.
Dessutom uttalade han att jag var djävulen själv som
inte hade besökt min syster när hon låg på
dödsbädden. Till saken hör att min syster hade sagt
till om att hon inte ville ha besök av mig. Vilket
jag förstd och visade respektför. Hon var nog rädd
för att jag skulle börja be för henne. I samma
samtal började han att tala illa om frugan. Hon har
endast träffat han när han var riktigt liten. Så
allt han vräkte ur sig kommer inte från honom själv,
utan från sina föräldrar och troligtvis från mina
två andra syskon. Jag skriver brev till mina syskon
och änkemannen till min avlidna syster om vad som
hänt och vill ha en förklareing. Min bror ringer upp
mig och försvarar pojkens beteende, så jag klipper
av all kontakt med mina syskon och min andra systers
familj. Ett halvår senare dyker jag upp hemma hos
deras pappa som just åkt iväg, men två av barnen var
hemma. Först pratade jag med pojken som kränkt mig.
Han bad om ursäkt att han kränkte mig. sedan kom
hans syster upp och var så trevlig och att det var
så bra att vi pratade med varandra. Ändå så hade hon
hittat en komentar som frugan skrivit på en av våra
barns instagram. Där angrep hon frugan ganska hårt.
Det är ju så att det är den omde som råder här i
världen och när du kommer med ljuset så gör det så
himla ont i dom så att dom måste bara avreagera sig.
Efes. 6: 11-18 Ikläden eder hela Guds
vapenrustning, så att I kunnen hålla stånd emot
djävulens listiga angrepp. 12. Ty den
kamp vi hava att utkämpa är en kamp icke mot kött
och blod, utan mot furstar och väldigheter och
världshärskare, som råda här i mörkret, mot ondskans
andemakter i himlarymderna. 13. Tagen
alltså på eder hela Guds vapenrustning, så att I
kunnen stå emot på den onda dagen och, sedan I haven
fullgjort allt, behålla fältet. 14. Stån
därför omgjordade kring edra länder med sanningen,
och »varen iklädda rättfärdighetens pansar»,
15. och haven såsom skor på edra fötter den
beredvillighet som fridens evangelium giver.
16. Och tagen alltid trons sköld, varmed I
skolen kunna utsläcka den ondes alla brinnande
pilar. 17. Och låten giva eder
»frälsningens hjälm» och Andens svärd, som är Guds
ord. 18. Gören detta under ständig
åkallan och bön, så att I alltjämt bedjen i Anden
och fördenskull vaken, under ständig uthållighet
och ständig bön för alla de heliga.
|
|
Så många dom är!
När vi vid ett
tillfälle besökte min mor på hemmet, så stod frugan
och jag bredvid hennes säng bad och sjöng sjöng
några kristna sånger för henne typ på en avlägsen
höjd... och sådana. Plötsligt reser hon sig lite
uppåt och säger: " Men, så många dom är" samtidit
som hon log. Förstod att hon måste ha sett en ängla
skara bakom oss.
|
|
Palliativ vård (ättestupa)
Nu 14 år efter min
fars bortgång har jag förstått att han helt enkelt
blev avrättad. Min mor hade varit på hemmet med
demens ett flertalet år, när far blev dålig. Då
ordnade min syster och bror en plats åt honom på
samma hem. Väl dår blev han vinglig av medicinen och
föll så illa att han bröt revbenen. När dom var
läkta så dröjde det inte länge innan han föll och
bröt revbenen igen. "Nu är det ute med Ivar" kom en
sköterska förbi och sa. Nu dröjde det bara 3-4 dar
innan far var borta från denna jord. Jag trodde i
min enfalld att han blivit sämmre denna gång, men
dom hade sprutat honom full med morfin. Nå när man
sett spåren av pandemin och det som är runt den, så
fattar jag idag att det var den moderna ättestupan
som tog min far.
|
Beroendevård
Under våran tid nere i Stockholm så
träffade vi ganska många nere i tunnelbanan som vi
pratade med. Det som vi tyckte var konstigt var att
stockholmsstad hade något som dom kallade ”under
taket garanti” Det innebar att du som var skriven i
Stockholm och inte hade tillgång till bostad kunde
gå till ett härbärge, så hade du tak över huvudet.
Krukset med det var att de flesta som satt i
tunnelbanan och söp var inte skrivna i Stockholm, så
dom var äkta uteliggare. Det var många personer som
blev utskrivna från psykiatrin under sk.
vårdreformen under 90- talet Dom ordnade boende åt
de flesta som blev utskrivna. Det var bara det att
de flesta klarade inte av att ha eget boende så dom
blev vräkta. Dessa människor hittade vägen ner till
tunnelbanans alla gångar. På den tiden runt 2000
breäknades det bo ca: 300 personer där nere och de
flesta var i så dåligt skick så att de tordes knappt
lämna tunnlarna p.g.a bl.a ångest. Det ställs mycket
mat i butikerna som hamnar där nere. En gång var det
en väktare som blev knivdödad på Åhléns när han
försökte hindra en person som stal kött i butiken.
Köttet var troligtvis på väg ner till tunnlarna och
personerna som vistas där. Det är fruktansvärt att
det ska vara så i ett världfärdssamhälle.Under tiden
vi gick på stan i Ö-vik så lärde vi känna en kille
väldigt väl. Han åkte ut och in på olika
behandlingshem och resultatet var inte ens lika med
noll. Första gången vi träffade honom blev han
väldigt glad och helt klart fick han ett hopp om att
få nåt från Jesus. Hela hans liv hade varit kantat
av alkohol mm. Han ägde ett hus i Domsjö som var
invaderat av myror och totalt fuktskadat så det gick
inte att bo där. Utan han hade en husvagn där han
bodde. Han kunde inte få hjälp av kommunen till
annat boende p.g.a att han ägde en fastighet.
En period så hade han husvagnen
parkerad utanför ett företag i Domsjö, men det
fungerade inte så bra. Företagaren hade nog med egna
problem så en dag tog han husvagnen och parkerade
den utanför socialkontoret mitt i stan. Kommunen
hittade snabbt en lösning på problemet. Dom satte
helt sonika en p-bot på husvagnen. Samtidigt så hade
husvagnsägaren åkt in på psyket. Därifrån skickades
han ner till Måvikens behandlingshem. Efter ett par
dar när psykiatrin fick veta att det var dom som
skulle betala för vistelsen så avbröt dom den.
Personalen skjutsade personen in till Ullånger och
dumpade av honom där. Nu var det så att gatukontoret
hade kört ner husvagnen till förrådet i Bjästa. Så
nu hade han ingen husvagn att bo i heller. Senare
ordnade kommunen ett boende i själevad. Det funkade
inte heller för att grannen som också hade problem,
misshandlade honom. Jag fick tag i honom efter några
dagar, då var han hos en annan handikappad
alkoholist. Den bostaden brann upp. Så cirkusen
fortsatte. Vid ett annat tillfälle skickade dom upp
honom till ett behandlings hem uppe i Västerbotten.
Enda problemet där var att det inte fanns någon
personal där. Det var en gubbe som kom två gånger
per dag med en matlåda, annars var han ensam i den
stora herrgården. Eftersom det var mycken andlig
verksamhet på nätterna där så flydde han därifrån
efter ett tag. Vid ett annat tillfälle så var han
nere på Måviken under hela 5 månader, jag hade ofta
kontakt med honom under den tiden. En kväll när jag
pratade med honom så hade han fått sån ryggskott men
när dom skulle åka in till lasarettet med honom så
sade han att han måste ringa Janne först. När han
berättade om läget så sa jag till honom att lägga
handflatan precis där det gjorde som ondast. Sagt
och gjort, jag bad för honom och talade till smärtan
att gå, och det gjorde den. Den for och kom inte
tillbaka heller. Efter den tiden så blev det sommar
och semestertider. Då släpper dom av honom på torget
i Ö-vik. Gissa om han blev på fyllan ganska
omgående. Detta visar ju att den vård som kommunen
bedriver är helt bortkastad. Det är ju när en person
kommer tillbaka från ett behandlingshem som man
måste börja jobba med dom
En annan kille som vi lärde känna
väldigt väl, sa ganska ofta ”det är ingen som ska
bestämma över mig”. Jag funderade ganska ofta på
detta, jag vet inte riktigt, men jag har en känsla
av att han tidigare när han var delägare i ett
företag i stan, blev helt enkelt överkörd. Det var
då han började att supa och tappade både fru och
barn. En gång gjorde han en dum grej och gick sedan
till polisen och talade om det. Han fick visst 3
månader för det. Vi mötte upp honom när han kom
tillbaka med tåget. Då var han stupfull och helt
odräglig. Samma sak igen, när han lämnade fängelset
fick han dagpenningen och hann i på systemet innan
tåget gick norröver. Detta är också väldigt tokigt.
Det gick bara några månader för honom så fick han en
blödning och hamnade på demensboende. Vi besökte
honom en gång, men han kände knappt igen oss.
|
|
Köpmanholmen 2023
|
|